jag har gjort det igen
Jag har så lätt för att fästa mig vid människor, att tycka om någon som jag knappt känner.
För det här med nya bekantskaper och träffa nya människor är ju lika spännande som det är tokläskigt och nervöst! Ibland går det fort att tycka om någon, medan andra kräver sin tid. Vissa finns bara ständigt där runt omkring en och man lär liksom aldrig känna dem. Medan vissa går sådär superfort att bli vän med så man blir förvånad över hur det gick till, då det känns som man känt varann alltid. Vissa cyklar man bara med till skolan, andra ringer man varje dag och pratar om precis allt, den tredje tränar man med, någon har man mysiga tekvällar med och någon har man alltid karatefest med. Det finns så många olika former av vänskaper, lika många som det finns människor tror jag!
Vissa av de individer man träffar tycker man lite extra om fast och man vet inte knappt varför.. Ibland är dessa människor sådana som hjärnan säger att man inte borde lägga sin tid på.
Det är väl det som hänt nu
