Telefonnätter
Jag hinner inte med, jag tror inte det är sant, jag fattar inte.. eller jag vet inte. Jag förstår inte riktigt vad som händer. Allt är så galet, eller i varje fall vissa saker. Helgen.
Mitt liv består av för mycket jobb, visserligen betyder det pengar, MEN. Jag älskar sommaren och friheten. Att vara ledig. Det är totalt HEMSKT för mig att sitta inne framför en dator en dag då solen lyser från blå himmel och termometern visar 30 grader. Sommarlov är det bästa som finns! Så jag lider varje dag det är vackert väder och jag letar försvunna elmätar ID i massa olika databaser. Fast helt horribelt är det inte riktigt trots allt, för det är ju en sjukt bra merit och jag känner mej vuxen och allt sånt. Jag fattar inte ärligt helt i tusan, hur kunde ajg få det jobbet? Så jag jublar också. Samtidigt som jag längtar till en klippa i skärgården i solen...
Men för att återgå.
Fredagen försov jag mig och hade ingen batteriladdare till datorn.
Kvällen spenderade jag först på studentfest hos en vän jag känt sedan min barndoms dar då jag var 6-7 år och sjöng i kyrkokören. Vann nästan frågesporten. Får nästan skämmas för mina 2 fel! Underbart att se en vän så lycklig för en hängmatta. Jag blev glad.
Sedan cyklade jag vidare genom hela stan på 20-årskalas i Pryssgårn. Det var livat. Vi busade på. Det började pipa i telefonen. Jag vill ju bara ha kul.. aja. Flickorna blev sen inte så sugna på att gå ut så jag cyklade in mot stan i natten ensam. Det var lite mörkt och vingligt. Och samtidigt prata i telefon med C. Mysigt ändå. Sen inne i stan hittade jag inte min student.. Men sms-terrorn hade börjat på allvar. Jag cyklade hemmåt o så ringde J. Det var trevligt med telefonsällskap i nattens kyla och mörker. Kändes lite skumt dock. Hann komma hem och vi pratade vidare om allt och inget, sen dog batteriet i hans ände. Tur?. Lagom när jag somnat ringde C för att prata bort sin skräckfilm (?) det var trevligt. Vi pratade om allt och inget till jag nästan somnade, det hade sina förklarliga skäl, klockan var ju över 3!
Igår var det 40-årskalas och dags för att som vanligt lite nostalgiska kommentarer om "alla barnen på Ånestad". Det var trevligt men jag blir lite ledsen i hjärtat när ajg tänker på att det är över för alltid. Låt mig vara 12 år igen och leka hela sommardagarna från tidig morogn till långt efter solen gått ner , grilla och sjunga tillsammans och inte tänka på nåt annat.
Efter det cyklade jag vidare (ännu en dag) på inflyttningsfest för en gymnasieklasskompis. Fick sällskap av min E. Nästan alla hade jobbat i Kläppen så jag kände knappt nån, som tur var dykte V upp och det var trevligt. Utöver det var alla för runda och goa så vi pös hem. Cyklandes i regnet. Lagom när jag kom hem strax efter kl2 ringde J. Påstod sig vara utsatt för hemska saker i Skåne. Var ska detta sluta? Jag vet inte vad jag ska göra men men men..
