Karin

"Det tjänar ingenting till. Det värsta när någon går ifrån en - bortsett från att man saknar honom, bortsett från att hela den lilla värld man har byggt upp tillsammans rasar samman och att allt man ser eller gör påminner om honom - är att man vet att han har prövat en och att summan av alla de delar som bildar ens person har fått stämpeln KASSERAS av den man älskar. Undra på att man sitter där med lika stort självförtroende som en överbliven tågsmörgås". (Bridget Jones Dagbok - Helene Fielding)

Precis så känns det fast nästan tvärtom.



Tyvärr Anton så har vi inte såhär gulvitrutiga söta förkläden på jobbet, men visst skulle det vara alldeles förtjusande om det var så!

Min blogg är verkligen inte vacker. Inte ett dugg. Den är riktigt megaful om jag får säga det själv. Det här med bloggdesign, alltså pill med html-koder och annat hit och dit är verkligen inget för mig. Jag har verkligen inte tålamod för sånt. Jag tror verkligen jag skulle kunna klura ihop nåt tjusigt, men det var just det där med tålamod som jag inte har så gott om alltid.
En annan dag eller att anant år möjligen, tills dess får vi leva med det såhär!

Ibland blir jag väldigt irriterad. Sådär att jag bara vill skrika rakt ut.
Hur kan man prata så mycket skit bakom ryggen om en vän (?) för att denne aldrig hör av sig? Det kanske är så att denna person i fråga har insett att dessa så kallade vänner, inte är några riktiga vänner och av den anledningen inte hör av sig. Jag hoppas nästan att det är så. I annat fall lär det onekligen bli ett spännande skådespeleri då de till slut träffas och ska spela att allt är som vanligt, som att inga elaka ord har sagt.
Jag samlar mod och kraft och önskar att jag vågar säga stopp.

Jag hittade denna lilla söta bok i bokhyllan när jag städade. Minns att jag läste den många gånger när jag var liten. Alla bilder är så fina och söta så man blir glad av att bara bläddra i den!