Karin

Igår var det äntligen dags för att umgås med min skånska vän o fd sambo. Tåg skulle åkas till Lund. Tåget avgick 10.12 och enligt biljetten skulle vi vara framme kl 13.38. Helt reko så långt! Sen visade det sig att småland fortfarande låg under vatten och at banvallen ännu inte var lagad efter veckans regnväder då den mer eller mindre spolats bort.. Ok. Vi skulle åka buss istället mellan Boxholm och Nässjö, det skulle bli lite förseningar men inte så mycket sa den trevliga konduktörskan. Det kan man väl stå ut med.
Så vi kom till Boxholm, där stannade tåget och i högtalarna sa de: "ni som sitter i de bakersta vagnarna måste gå frammåt i tåget för perrongen räcker inte till". Är det ett skämt tänkte jag, men icke sa nicke så fnissandes fick man gå 3 vagnar frammåt för att komma av tåget. Då tänkte ajg att nu står väl bussarna där när vi kommer. Men nehej. Så jag satte mej som alla andra tågresenärer (lycklig att jag inte hade så sjuuukt mycket packning som andra) i solen på asfalten och väntade, och väntade och väntade. Efter ca 50 min kommer en konduktör o säger, "de första bussarna väntas komma ca kl 12" (vi kom di typ 11.10)... aha. spännande. Det kom riktigt EN buss. HALLÅ det var ju HUNDRATALS människor. Efter ca 20 min till kom det en buss jag fick plats på, det var en av de första.... Men det var väskor högt o lågt. Vi åkte iväg. ÄNTLIGEN rullar vi tänkte jag. YIES! MEN: då säge busschauffören "vi ska stanna om 5 min o ta en bensträckare och byta till en större buss.." De ä inte kloka tänkte jag.
Så vi stannade, bytte buss och åkte vidare efter några minuter. Rullade sakta genom småland på 70-vägar och jag undrade om jag nånsin skulle komma fram. Hungern började infinna sig och svida i min mage. Att det gtt 5 timmar sen frukost började kännas.. och ingen matsäcka hade jag. Boxholm erbjöd inte heller nån kiosk.
Efter en dryg timma som känndes som 3 år rullae vi in i metropolen Nässjö, fem-sex bussar på rad. Yies tänkte jag, nu går nog tåget snart ! Till min stora glädje fann ajg en pressbyrå och kunde inköpa lite bröd o en festis till lunch. Skyndade mej mot perrongen som den stora folkmassan, känndes som en pilgrimsvandring (!?) men NEHEJ det var ett x2000 och det fick jag ju INTE åka med eftersom jag inte hade sån biljett uplyste mig en stressad konduktör med en pizzakartong. (jag var hur hungirg som helst så det dregglade lite ur mungiporna..) Så upp igen med rulltrappan, hjälpa en mamma med barnvagn o två ungar ner på nästa perrong, o TITT där stog MITT tåg. JIHOO! Tänkte att nu åker vi nog snart. TRäffade en tant med sina barnbarn på tåget som suttit där i 2,5 timme o väntat på att åka. Dom var rätt pissed-off... Och inte fått veta nåt. Vi blev snabbt polers o pratade om hur mäckigt detta var o massa annat. Efter ca 40 min väntan började plötsligt tåget rulla. Jag var lycklig som ett barn på julafton! HERE WE GO! såattsäga- men inget sa de i högtalarna så med lite mindre lätta uträkniungar lyckades jag komma fram till ungefär när ajg skulle komma till lund.
Jag somnade trött och vaknade i Eslöv, kl 16.40 rullade mitt tåg äntligen in på Lund station o ajg fick krama Lina. Lite lätt försenade med 3 jekla timmar....

Jag hinner inte med, jag tror inte det är sant, jag fattar inte.. eller jag vet inte. Jag förstår inte riktigt vad som händer. Allt är så galet, eller i varje fall vissa saker. Helgen.

Mitt liv består av för mycket jobb, visserligen betyder det pengar, MEN. Jag älskar sommaren och friheten. Att vara ledig. Det är totalt HEMSKT för mig att sitta inne framför en dator en dag då solen lyser från blå himmel och termometern visar 30 grader.  Sommarlov är det bästa som finns! Så jag lider varje dag det är vackert väder och jag letar försvunna elmätar ID i massa olika databaser. Fast helt horribelt är det inte riktigt trots allt, för det är ju en sjukt bra merit och jag känner mej vuxen och allt sånt. Jag fattar inte ärligt helt i tusan, hur kunde ajg få det jobbet? Så jag jublar också. Samtidigt som jag längtar till en klippa i skärgården i solen...


Men för att återgå.
Fredagen försov jag mig och hade ingen batteriladdare till datorn.
Kvällen spenderade jag först på studentfest hos en vän jag känt sedan min barndoms dar då jag var 6-7 år och sjöng i kyrkokören. Vann nästan frågesporten. Får nästan skämmas för mina 2 fel! Underbart att se en vän så lycklig för en hängmatta. Jag blev glad.
Sedan cyklade jag vidare genom hela stan på 20-årskalas i Pryssgårn. Det var livat. Vi busade på. Det började pipa i telefonen. Jag vill ju bara ha kul.. aja. Flickorna blev sen inte så sugna på att gå ut så jag cyklade in mot stan i natten ensam. Det var lite mörkt och vingligt. Och samtidigt prata i telefon med C. Mysigt ändå. Sen inne i stan hittade jag inte min student.. Men sms-terrorn hade börjat på allvar. Jag cyklade hemmåt o så ringde J. Det var trevligt med telefonsällskap i nattens kyla och mörker. Kändes lite skumt dock. Hann komma hem och vi pratade vidare om allt och inget, sen dog batteriet i hans ände. Tur?. Lagom när jag somnat ringde C för att prata bort sin skräckfilm (?) det var trevligt. Vi pratade om allt och inget till jag nästan somnade, det hade sina förklarliga skäl, klockan var ju över 3!

Igår var det 40-årskalas och dags för att som vanligt lite nostalgiska kommentarer om "alla barnen på Ånestad". Det var trevligt men jag blir lite ledsen i hjärtat när ajg tänker på att det är över för alltid. Låt mig vara 12 år igen och leka hela sommardagarna från tidig morogn till långt efter solen gått ner , grilla och sjunga tillsammans och inte tänka på nåt annat.
Efter det cyklade jag vidare (ännu en dag) på inflyttningsfest för en gymnasieklasskompis. Fick sällskap av min E. Nästan alla hade jobbat i Kläppen så jag kände knappt nån, som tur var dykte V upp och det var trevligt. Utöver det var alla för runda och goa så vi pös hem. Cyklandes i regnet. Lagom när jag kom hem strax efter kl2 ringde J. Påstod sig vara utsatt för hemska saker i Skåne. Var ska detta sluta?  Jag vet inte vad jag ska göra men men men..